För tre år sedan öppnades den, för ett år sedan fick den frågan, om en månad tar den plats som mästerskapsbana när den arrangerar Göteborg Masters på Europatouren för damer. Det går fort för Lycke Golfklubb.

DET HÄR VAR JU INTE tanken, egentligen. Inte hamna i det fokuset, inte anta den utmaningen, inte leva upp till en sådan status. Inte så tidigt. Lycke hade två år på nacken och Mikael Gyllenhammar hade ögonen på en mindre tävling. Kanske svenska touren och en lagom prövning för att arrangera något större sedan. Med lagom folk, lagom kontaktknytande, lagom med pengar i potten. Men sedan kom Svenska Golfförbundet och tittade på banan och sedan ställdes plötsligt frågan. "Vill ni ha en mindre Europatourtävling för damer i stället?". Och sedan fick Lycke plötsligt höja ribban . Tänka om, tänka större. "Vår ambition var att på sikt få en Europatourtävling, men vi gillar inte att gå ut och säga att 'vi bygger en mästerskapsbana' eftersom det inte är en mästerskapsbana förrän någon spelat ett mästerskap på den." Nu blir det en sådan, det tog inte ens tre år för ambitionen att uppfyllas och Mikael Gyllenhammar skrattar när han berättar om det. Om hur han gick ut med en fråga om en SAS Masters Tour-tävling och kom hem med en Europatourtävling, om hur han fick mer än han först ville ha. "Jag svarade direkt bara 'nej nej nej, inte så här tidigt'. Vi ville inte jaga efter det direkt, men så fanns det en lucka i schemat eftersom det var Solheim Cup den veckan förra året, sedan så vågade vi. Det är ett roligt sätt att fajtas mot sig själv, att tvinga sig att höja sig snabbt och leverera. Så kan det gå, det är roligt att få möjligheten."

MIKAEL ÄR GOLFBANEARKITEKT,

vd för Golf Engineers och en av de evenemangsansvariga för Göteborg Masters. På en fåtölj bredvid i det tillfälliga klubbhuset (det nya står precis klart en bit bort) sitter hans kollega på GE och även arkitekten av Lycke GK, Johan Henriksson, och filosoferar över sin skapelse. "Den här banan är speciell, och pratar man design så vet jag inte om jag kommer få ett sådan här projekt i Sverige. Inte med den här havskänslan", säger han och nickar bortåt horisonten. "Området i sig är ganska knepigt i och med närheten till naturreservatet, men vi har lyckats skapa flera klassiska golfhål. Vårt signum i bolaget är att det ska finnas en identitet, varje hål ska ha sin grej som gör det unikt och de som spelar dem ska komma ihåg dem och känna 'wow, det där hålet var skönt, det vill jag spela igen'." Johan talar med hes röst och ett självklart lugn. Han är liksom Mikael i grunden civilingenjör men har ritat på banor sedan 1995 och håller Lycke högt. Det är delvis en karg seasidebana där vinden kan äga spelet, delvis en ringlande skogsbana som smyger fram bland träd och stenrösen och med greenområden inbäddade av grönska. "Det är egentligen en klassisk seaside om man ser till vind och hinder, men samtidigt har den andra inslag. Vi ville skapa hål som inte såg artificiella ut, det ska kännas som att man slängt ut en bana i en perfekt miljö och det är en stor utmaning. Jag tror att vi har en perfekt längd för en damtourbana, och sedan har ju Helen varit med i planeringen av hinder."

UTANFÖR LER SOMMAREN

sitt största leende mot Lycke och Mikael Gyllenhammar och Johan Henriksson ler tillbaka. När de ville ha SAS Masters Tour fick de Europatouren. När de byggde banan använde de ett golfproffs på ålderns höst som bollplank, när hon nu kommer till spel i Göteborg Masters gör hon det som en nytänd världsstjärna i hysterisk form. Helen Alfredsson vann Evian Masters, kom tvåa i US Open och återvänder för spel i Sverige med många blickar riktade mot sig. "Det är fantastsikt kul att det gått så bra för Helen. Att hon var kapten för Solheim Cup-laget förra året gjorde nog att hon tände till när hon kom tillbaka som aktiv igen, och vi är grymt stolta över att hon jobbar med oss", säger Mikael med ett skrockande skratt. "Det är alldeles för få svenskar som vågar säga att de är stolta över någon."

Helen var co-designer under byggprocessen och uppenbarligen en stor inspiration. De säger, halvt på skämt, halvt på allvar, att hon ville jobba med dem för att de har den legendariske Donald Ross som förebild, skaparen av bland andra Pinehurst No. 2, Oak Hill och Oakland Hills. De berättar entusiastiskt om hur hon gått själv på banan och spånat, vänt fördelar mot nackdelar, kommit med instick, frågat och tjatat. De är stolta över henne och de är stolta över att vara det.

"Jag trodde inte hon skulle engagera sig som hon gjort, men hon har varit med från starten. Även om hon inte kan göra ritningar själv så kan hon läsa dem, så hon har kommit med synpunkter och varit otroligt värdefull", säger Mikael.

"Ja, hon säger att hon inte är någon arkitekt, men hon har haft väldigt mycket input att komma med. Speciellt i placeringen av hinder för damer. Hon har tjatat om det på ett positivt sätt, 'har ni tänkt på det där, och det där.' Det är bra. Alla hinder är verkligen strategiska, de ligger där av en anledning", säger Johan. Resultat har det gett, riktigt svårt har det ibland blivit och som så ofta på en kustbana så är det vinden som spelar en avgörande roll.

"Jag brukar dra ett exempel om när Helen och Kenta (Nilsson) var här förra året. Han är en duktig golfare, gick en runda i fint väder och jag tror han kom in på tre över par, nytt banrekord. En vecka senare var det KM, då var det inga dåliga golfare på banan men vederbörande vann ändå på åtta över. Och ytterligare några dagar senare hade vi DM för damer och ville klippa ner banan, göra den riktigt svår", säger Johan. "Trots att greenerna inte var mer än nio och en halv eller tio på stimpen så hade vinnaren tolv eller tretton över på två rundor. Så det går att göra den här till en utmaning".

Är ni mogna för utmaningen själva?

"Vi är förberedda. Tourorganisationen gillar banan. Vi har haft som målsättning att kombinera intressanta och ondulerade greener, men inte där man byggt bort en massa fl aggplaceringar. Här har vi stora greenområden där man kan köra fyra olika placeringar och få olika karaktär och olika sätt att angripa dem."

LYCKE SLOG UPP

portarna för spel i september 2005, men Mikael och Johan ser det riktiga premiäråret som 2006. Då utsattes banan för sin första riktiga fullsäsongsprövning, med möjlighet att se var felen fanns och hylla vad som gjorts rätt. Så ett år senare, när frågan ställdes om Lycke ville arrangera en Europatourtävling, så ställdes också en fråga åt andra hållet. Den handlade om möjligheten att få arrangera samma tävling två år i rad och chansen att reparera eventuella misstag. "Om vi bara lyckas göra en kanontävling till 95 procent i år så har vi chansen att fixa till de sista fem procenten nästa år", säger Mikael. "För första året handlar det mycket om att få ihop organisationen runt omkring. Spelarna är viktiga när de spelar, och vi vill att de ska känna att 'den tävlingen ska jag spela nästa år'. Men det är sponsorerna som i läng den betalar deras löner och prispengar, så det är viktigt att de också trivs. Sedan publiken, att de mår bra och vill komma tillbaka. Det är mycket att tänka på, och allt ska klaffa."

Vad vill ni med Göteborg Masters? Vilken är ambitionen med tävlingen?

"Ambitionen är att vi ska ha en återkommande Europatourtävling i Göteborg. Det blir mycket Stockholmsperspektiv i golfen och på tävlingarna, och även Malmöperspektiv för den delen, men utmed hela västkusten finns det gott om golfare. Speciellt många tjejer har sin hemmaklubb här i närheten och många tycker det är kul att spela här i trakten."

TPC by Annika led av svårigheter att knyta till sig sponsorer och räddades av Rolex.

"Ja, det är tufft nu och vi är glada att Göteborg ställt upp så bra som de gjort. Tidigare var det lättare att få näringslivet att ställa upp förbehållslöst, i dag håller man hårdare i pengarna samtidigt som företagen oftare vill ha något tillbaka. Men vi kommer gå runt", säger Mikael Gyllenhammar.

VI GÅR UT PÅ BANAN,

ler mot en sommar som skrattar tillbaka. Sedan ser vi ut över hål tre och ser ruffar och fairways som inte håller med. I Lycke oroar man sig för solen i stället för regnet, för torka i stället för blöta. Verkligheten är minst sagt en annan några mil från Göteborg än i Göteborg. "Här regnar det lite, det mesta blåser förbi. Men vädret är alltid en utmaning i Sverige i september, det kan ju variera. Lite regn hade så klart suttit fi nt snart men det ordnar sig nog, säger Johan Henriksson när vi rullar bland gulbrända fairways, lidande ruffar och sinande dammar. Bak i golf bilen sitter Mikael Gyllenhammar och luftar tankar. "Det vore underbart att se Helen och Laura Davies gå i ledarboll på söndagen här. Det hade varit riktigt häftigt." Han behöver nog inte vara orolig. När sommaren blivit tidig höst har nog solen slutat skratta, och när tävlingen kommit till sin avslutande söndag blir nog ingen förvånad om Helen och Laura går i den där sista bollen. Lycke har liksom saker och ting på sin sida just nu.

Av Johan Linderstam
Foto Peter Cordén