En förlorad karriär

En förlorad karriär

Publicerad

Hon var den första idrottskvinna att pryda Times omslag. Edith Cummings - en bedårande skönhet med en mörk hemlighet. Det är 80 år sedan en av världens mest kända böcker förstörde hennes karriär. Sagan om världens vackraste idrottskvinna innehåller alla ingredienser som är byggstenar i en bra historia: Pengar, kärlek, svek, triumf och skandaler. De flesta scener utspelar sig dessutom med ett champagneglas i handen. Edith Cummings uppgång och fall, och hennes hastiga försvinnande in i en anonym miljonärs tillvaro, tillhör golfens fascinerande gåtor.

Liksom tusentals andra män blev jag nog också lite kär första gången jag såg henne. Det var på fjärde gatan i Santa Monica i Kalifornien. Efter alla år kan hon fortfarande förtrolla den som stannar upp och möter hennes blick. Jag satt på biblioteket och bläddrade i en gammal golfbok. En artikel berättade om kvinnan som vann US Amateur 1923. Edith Cummings hade besegrat den trefaldiga mästaren Alexa Stirling i en match över 36 hål. På fotografiet stod segraren bredvid en pokal som var nästan lika stor som henne själv. Under en elegant hatt, lätt på sned, framträdde ett ungt, fräscht ansikte med mörka ögon och ett gäckande leende. Hon var som en blandning av filmstjärna och kunglighet. Den korta texten upplyste att Cummings aggressiva och orädda spel hade vänt ett hotande nederlag efter 18 hål till seger med 3/2. Det var en präktig sensation.

Ändå handlade inte eftersnacket om vinnarens långa drives eller kalla nerver. Det enda folk talade om var hennes skönhet. Edith Cummings var en tiopoängare. En "drop-dead knock-out-beauty". Det fanns inte en artikel som inte handlade om hennes gudinneliknande uppenbarelse. Till och med hennes konkurrenter beskrev Cummings utseende i poetiska ord. Glenna Collett en av 1920-talets stora stjärnor skrev i sina memoarer:
"Hon är inte bara min svåraste konkurrent. Hon är också den vackraste kvinna som någonsin har ställt upp i en idrottstävling." Cummings var, med Collets ord, en förtrollande blondin.

Det dröjde inte länge förrän den fagra golfdrottningen var känd långt utanför sportens värld. Den 24 augusti 1924 skrev Edith Cummings in sig i den amerikanska tidningshistorien. Som första idrottskvinna, och som första golfare, prydde hon det prestigefyllda veckomagasinet Times omslag. För att markera den unika händelsen upptog porträttet av den då 24-åriga golfstjärnan allt tillgängligt utrymme på första sidan. Hon log sitt vanliga bländande leende som fick män att lova vad som helst. Edith Cummings hade just vunnit Western Open, som då var lika prestigefylld som US Amateur. Men det var knappast den enda orsaken att redaktörerna på Times gjorde sitt val. Den omsvärmade mästarinnan representerade något mycket viktigare än bara en begåvad golfare.
Edith Cummings var själva symbolen för den nya självständiga och livsbejakande kvinnan som verkade ha fötts med jazzen och decenniet som senare kom att kallas för Det Glada 20-talet. I de övre samhällsskikten var det en bekymmersfri, nöjeslysten, och trendskapande era.

Traditioner, etikett och falsk blygsamhet kastades överbord. Edith Cummings var, med sitt iögonfallande utseende och sin självsäkra stil, själva sinnebilden för den perfekta "flappern". Blotta ordet "flapper" fick präster, föräldrar, lärare och andra väktare av moral att rysa av obehag. En skribent beskrev den nya sortens kvinna med följande ord: "Flappern är i tjugoårsåldern, rullar strumporna, kedjeröker, odlar en arrogant attityd, dricker starka whiskygroggar, och utstrålar sex appeal. Hon personifierar nöjeslystnad, frigjordhet, ungdom och hektiskt lättsinne."
Tidningarna döpte Edith Cummings till The Fairway Flapper. Hon var kvinnan som dominerade både på golfbanan och på storslagna fester.

Cummings kom från förmögen familj utanför Chicago och hade växt upp på den fashionabla Onwentsia Golf Club, där bara de dollarstinnaste familjerna vågade visa upp sig. Förutom pengar och skönhet ägde flickan dessutom en sällsynt talang för golf. Jim Barnes, som vann US Open 1921, såg Edith Cummings spela några hål och förklarade på stående fot att han hade sett sportens nästa stora stjärna. Den bortskämda flickan med den vackra svingen slog längre än alla andra och verkade trivas bäst i utsatta lägen, då hon ofta överraskade publiken med våghalsiga slag.
Hon var en utpräglad vinnartyp. Senare skulle folk säga att hon ville vinna till varje pris.

1924 stod Edith Cummings på toppen. Hon hade allt - och det som hon mot förmodan saknade kunde hon bara peka på. Med en sådan stjärnglans och legendstatus var det inte märkligt att jazzerans mest kände författare, F Scott Fitzgerald, använde henne som romanfigur i Den Store Gatsby. Boken, som kom ut 1925, blev en världssuccé och har överlevt in i våra dagar. Fitzgerald umgicks i samma kretsar som Cummings, vilket borgade för en insiktsfull karaktärsbeskrivning. För den unga mästarinnan kunde saker knappast vara värre. Fitzgerald var av allt att döma en av få män som hon inte kunde kontrollera.
Romanen blev den definitiva skildringen av överklassens ytliga och egoistiska liv där den desperata jakten på njutning stod i full blom åren innan kraschen på Wall Street.

Berättelsen utspelar sig under förbudstidens USA och badar följaktligen i sprit och excesser. Golfdrottningen förekommer i boken som Jordan Baker, en golfstjärna vars personlighet är allt annat än smickrande. Bokens berättare, fondmäklaren Nick, faller dock till en början för hennes skönhet: "Det låg en spänstighet i hennes rörelser som om hon en gång i tiden hade tagit sina första steg på en golfbana när morgonluften var som friskast och renast. Hon såg ut som försilvrad gudinnestaty i sin vita klänning. Hennes fingrar var vitpudrade över den bruna huden. Hennes röst var full av pengar".
Baker, alias Cummings, är ständigt omgiven av friare. Hon behandlar de flesta som luft eller i bästa fall som lite förströelse. Hon är de ständiga festernas drottning, men visar en för boken sällsynt karaktärsstyrka genom att avböja drinkar under sin träningsperiod.
Det bestående intrycket av Jordan Baker är en dryg, arrogant och vårdslös storljugare som inte bryr sig om någon annan än sig själv. Som läsare häpnar man över författarens skarpa attack mot den uppburna stjärnan.

F Scott Fitzgerald verkar njuta av att knuffa ner henne från piedestalen.
"Hon var obotligt ohederlig. Hon kunde omöjligen finna sig i att stå tillbaka för någon annan, och jag misstänkte att hon redan som mycket ung hade börjat gå smygvägar för att kunna behålla sitt avkylande, överlägsna leende mot världen och ändå inkassera den hyllning som hennes hårda, spänstiga kropp gjorde anspråk på."
Om påhoppen mot Edith Cummings hade stannat vid detta, skulle hon nog klarat att gå vidare. En äkta "flapper" var ju trots allt inte guds bästa barn, och Cummings verkade inte sakna skinn på näsan.
Men Fitzgerald öste på med storsläggan. Romanfiguren Jordan Baker var en fuskare även på golfbanan!

Vid hennes första stora golfturnering inträffade något obehagligt som nästan höll på att komma i tidningarna. Någon påstod att hon hade flyttat en boll från ett dåligt läge i semifinalsmatchen. Ryktet spreds och började växa till en skandal - så dog saken bort. En caddy tog tillbaka vad han hade påstått, och det enda vittnet i övrigt förklarade att han möjligen kunde ha misstagit sig. Men händelsen hade stannat i mitt minne knuten vid Jordans namn.
Att Jordan och Cummings var samma person undgick inte någon golfintresserad. Vilken sanningshalt som låg i anklagelserna är svårt att veta. Bokens formidabla framgång fick i alla fall till följd att Edith Cummings abdikerade som golfens drottning. Kvinnan som hade allt förlorade det enda som räknas i längden: Sitt goda rykte.
Konkurrenten och vännen Glenna Collett skrev att Cummings fann tävlingsgolfen allt mer pressande och att hon tappade intresset för spelet. Det är kanske ett sätt att säga att hon inte orkade höra skvallret bakom sin rygg. Edith Cummings gifte sig med en man som skapat en förmögenhet i kolgruvor och bytte namn till Munson. The Fairway Flapper var borta för alltid.

Efter sin korta tid på toppen finns knappt något skrivet om vad som hände sedan. Jag hittar en uppgift om att hon många år senare bildade en stiftelse, som vill förbättra miljön i havet utanför Nordamerika. I dag har stiftelsen över 30 miljoner dollar att dela ut. En liten del av institutionens tillgångar går dock till ett helt annat område. Varje år skänker Edith Cummings stiftelse 5 000 dollar till National Golf Coaches Association, att delas ut till någon lämplig kvinnlig golftränare. Världens vackraste idrottskvinna glömde aldrig sin första kärlek.

Text: Jens Lind
Foto: Getty Images
On
Off

0 kommentarer