Utmaningen - duell på den gröna mattan

Utmaningen - duell på den gröna mattan

Golf Digest arrangerade årets utmaning - två hyfsade golfspelare fi ck möta två av världens bästa bangolfare. Vilka vann - och varför? Det finns bara tre saker som skrämmer mig: åskan, Ben Hogan och nedförsputtar. Sam Snead sa det, och han får lov att personifiera vad många av oss känner. Ja, inte det där med Hogan då, kanske. Puttmomentet inrymmer ett slags mystik som förvandlar vuxna män till nervösa pojkar, en ängslan som förvandlar hålet till en liten äggkopp. Det är på greenerna de bästa historierna föds, tävlingar avgörs, klubbor och självförtroenden knäcks. Vi letar efter en hemlighet - och efter att ha studerat en bangolfare i aktion på en gräsgreen började vi misstänka att denna hemlighet, åtminstone en del av den, kanske fanns där. Det var då idén till det här reportaget föddes. Vi vill helt enkelt se om bangolfare är bättre än vanliga golfare på att putta. Och vad kan vi i så fall lära av dem?

För att ta reda på sanningen sammanförde vi Anders Olsson och Hans Olofsson, två av världens bästa bangolfare (ja, världsmästare rentav!) med Petter Bocian och Fredrik Hammarberg, som båda spelar på Telia Tour. "Subtila lutningar är luriga att läsa helt korrekt men i regel är jag nog bättre på att slå putten än en tourspelare", säger Hans Olofsson som sedan ett par år tillbaka också arbetar med att lära "vanliga" golfare att putta. Det gör han genom föreläsningar, lektioner och happenings som ryms i konceptet Puttabra, en del av företaget Swedish Putting AB. Som bangolfare har han ett gediget bagage. Redan som tolvåring mätte han sig med Sveriges främsta, och hemma på Bastugatan i Stockholm är två VM-guldmedaljer prydligt upphängda i medaljskåpet.

På golfbanan är han mer timid med sina 15 i handicap. Konceptets fyra speciellt framtagna pedagogiska punkter - uppställning, grepp, stroke, sikte - samverkar för att bilda enheten som förenklar och förbättrar puttningen. Tipsen har sin bas i bangolftekniken men är anpassade för att fungera på gräs. "Men skulle jag få putta som tvåa är jag redo att möta vem som helst." Uttalanden som detta ger lite extra krydda åt den duell som ska avgöras denna dag. Utmaningen har två delar: Först puttning på greener av gräs, sedan en runda på en bangolfanläggning. En tidig onsdagsmorgon i mitten av augusti träffas vi på Ängsö Golfklubb utanför Västerås. Petter Bocian och Fredrik Hammarberg tillhör Telia Tours toppskikt (trea och sexa på rankingen denna säsong) och hyser stor respekt för sina motståndare, trots deras tvåsiffriga handicap. Upplägget i första momentet är enkelt. Spelarna får turas om att välja avstånd på var fjärde green. Den första greenen ligger i skugga och bollarna rullar extra långsamt. Hans kastar ut en boll på greenen för att bedöma dess hastighet. Petter inleder med en tvåputt och undslipper sig en lättad viskning: "Det här är ju mer nervöst än att spela Telia Tour."

Många nyfikna ögon följer honom på ett sätt som han inte är van vid. "Det vore ju coolt att spöa världsmästarna, även om gräs är vår hemmaplan." Petter är ensam om att använda det konventionella greppet med höger hand över den vänstra. Crosshanded är ingenting för honom. Han tycker att han förlorar känsla på de längre puttarna. I övrigt är det verifierat att allt fler tourgolfare kopierat bangolfarnas grepp. Carin Koch är en av dem som valt att anamma en del av tipsen. Hans kom i kontakt med henne för två år sedan då hon efter en tung sommar där puttningen fallerat sa sig vara nyfiken att testa någonting nytt. Hans åkte till Phoenix för att hälsa på och upptäckte snart att Kochs spirande osäkerhet bidrog till att hennes längdkänsla och riktning blev lidande. Bytet till crosshanded- greppet och spel mot närliggande punkter blev starten på en ny resa - och en lyckad touravslutning - för Carin hösten 2004.

"Jag såg henne i touravslutningen och njöt när hon sänkte en tiometersputt då hon avslutade genomgången i midjehöjd. Det var ett fint kvitto på att det verkligen funkade", berättar Hans. Utmaningen får en jämn inledning där det enda klara mönstret som utkristalliseras är att samtliga har märkbart svårt att hitta hastigheten på greenerna. Gång på gång stannar bollarna kort i linjen. På det femte hålet undrar Petter vem som ska bli först att treputta. Den öppna frågan leder till en dominobricka av missar. Anders bränner en till synes timid putt från dryga metern. Petter hänger på tåget och ursäktar sig med att han tänkte på något annat. "Det var ett bra drag av Hammarberg", smilar Fredrik när det står klart att alla treputtat utom han själv, som valt det 18 meter långa avståndet. I takt med att solens strålar börjar värma sjunker nivån på puttningen. Hans frågar sina medspelare om de inte unisont borde bestämma att samtliga puttar ska ske från 25 meter, med motiveringen: "Det ser inte lika illa ut i statistiken med en och annan treputt, då." På tian begår Petter golfarnas dödssynd att inte ge en kort putt chansen. "Det är något som tar emot här uppe", säger han och pekar på huvudet. Lite förmanande skänker han Fredrik en tanke: "Du har ju inte treputtat i hela ditt liv."

Om det är den omvända psykologin som spelar Hammarberg ett spratt är oklart, men en treputt senare tågar Fredrik moloket bort mot foregreenen. I en golfbil på väg mot 15:e hålet konstaterar Hans att nivån på puttningen kunde varit bättre. "Vi borde slå dem när de puttar så här. De är lite bättre på att läsa greener men vi är bättre på att putta. Om vi gjort vad vi skulle hade vi lett nu." Petter har problem att läsa en slingrande 26-metershistoria och lämnar sig en krånglig retur. "Men de har Synsam i Västerås", lugnar Fredrik. När utmaningennärmar sig sitt crescendo vill kossan Kajsa ha ett kort med i leken. Hon trampar över nätet och in på golfklubbens territorium, men varken hennes råmande eller stirrande kan hindra Anders från att hitta fokus i avgörandet. Han sänker en imponerande historia på 20 meters avstånd och höjer näven i en vinnande gest. "Men det var aningen flax", säger han och himlar med ögonen.

Efter 18 hål vajar Anders flagga i topp med 35 puttar (från mer eller mindre svåra lägen, ska tilläggas). Tourgolfarna får se sig besegrade. Petter är inte helt nöjd. "När jag har en dålig dag, som i dag, handlar det vanligtvis om att jag är för snabb i rörelsen och att det blir ryckigt. Om jag tävlar och hamnar i en dålig trend försöker jag bara tänka '1, 2'." Fredrik och Petter lägger omkring 25 procent av sin totala träningsdos på puttning. De skulle gärna öka ransonen. "Men greenerna är oftast så dåliga på hemmaplan att det inte alltid är lönt att träna. Bollen rullar ändå helt annorlunda när man kommer ut på preparerade greener vid tävlingar. Det fi nns definitivt slag att hämta på greenen", menar de. Petter sätter hellre en knivig putt än klyver fairway med en klockren drive: "Det är inte mycket som slår känslan av att se när bollen rullar i hål." På greenen är han medvetet försiktig. "Jag tänker ofta på returen och slår sällan förbi med två meter. Jag tar hellre 18 tvåputtar än springer runt och chansputtar." Utmaningens andra hälft spelas på Aros Bangolfklubb och känns mer eller mindre avgjord på förhand. Detta är Hans och Anders - hajarnas - territorium. Golfproffsen är firrarna som ska käkas upp. De svåra hindren är inmonterade och Aros Bangolfklubb bjuder på en tävlingsbana av god klass.

Petter och Fredrik har svårt att ta till sig tanken att man faktiskt kan passera respektive hål med råge utan att få en lång och knepig retur. Därutöver imponerar dem. Efter nio hål är Petter - högst oväntat - lika med världsmästare Olsson. Men en miserabel sjua på det tionde hålet väcker honom ur transen. Inför sitt sjätte försök suckade han och tog till orda: "Det är i det här läget man brukar gå loss på banan." Fredrik har spelat en del bangolf i sina dagar, och tror med säkerhet att den sortens träning kan hjälpa till att förbättra stroken och precisionen. Anders stroke är klinisk och efter fyra raka spikar i slutskedet har han avgjort tillställningen. Petter och Fredrik fajtas mot varandra och kivas. "Gå i väg och köp triss med dig. Det fi nns där borta", säger Fredrik och rullar ögonparet när Petter har flyt på 14:e. Den senare vinner matchen i matchen och spelar 1-1 mot Fredrik.

Av: Henrik Lenngren
Foto: Ulf Berglund
  • Få golfdigest.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!