Den äldste medlemmen

Den äldste medlemmen

MEDLEMMEN VID FLOMMEN PÅ FALSTERBONÄSET GJORDE NÅGRA SKÅNSKA POJKAR DIREKTÖRERNAS SPEL TILL EN KÄR LEK. GOLFEN BLEV EN FOLKSPORT. GOLF DIGEST HÄLSADE PÅ OVE KRISTERSSON FÖR ATT HÖRA HUR DET GICK TILL. TJUSNINGEN MED GOLF? Ove Kristersson lutar sig tillbaka och ser uppriktigt sagt frågande ut. Som om han under sina 82 år som hängiven golfare inte funderat en minut över saken. Än mindre har något givet svar att leverera. En stunds tystnad. Ove fi xar lite med den yviga grå kalufsen. Så kommer svaret. Och det visar sig vara precis så omfattande - eller ska vi säga omfamnande - som man kan förvänta sig av en person som upplevt svensk golfs tidiga barndom och som med ett ogenerat skratt medger att han nog tillbringat mer tid på "klubben" än hemma i köket på Sjögatan i Falsterbo.

"Framför allt handlar det om omväxlingen och upplevelsen av naturen. Ingen golfdag är den andra lik, väder och vind är aldrig de samma. Sedan är det såklart sporren att alltid göra sitt bästa, att bli bättre. Och så den fi na kamratskapen på golfbanan, även om det känns som om den håller på att ebba ut. Det var annorlunda förr. Folk var inte så stressade då, nu ska var och en helst sköta sig själv." Berättelsen om Ove Kristersson från lilla Falsterbo i Skåne startar i början av förra seklet. År 1917 för att vara exakt och ett drygt årtionde efter det att golfen tagit sina första stapplande kliv på svensk mark. Uppväxt i ett enkelt arbetarhem - pappan var en av byns skickligaste snickare och har till och med fått en egen gata, Orvar Snidares gränd, uppkallad efter sig, berättar Ove - är det lätt att föreställa sig byns ungar springa i kapp längs de smala gränderna eller lattja med läderkulan mellan de låga korsvirkeshusen. Att Oves liv skulle komma att präglas av idrott är väl egentligen inte så märkvärdigt: inom familjen fanns ett gediget intresse för sport i alla dess former. ("Sportidioter", lyder Oves egen diagnos). Att det däremot blev golf, och inte tennis, fotboll eller friidrott, som så totalt skulle komma att dominera snickarpojkens liv är i så fall mer överraskande.

Av två skäl: Dels eftersom golf var en relativt ny företeelse i 20-talets Sverige, dels, och framför allt, för att det på den tiden i första hand var ett nöje för de förmögna. Falsterbo Golfklubb hade bildats 1909 och var i dessa avseenden inget undantag. På somrarna kom de välbeställda direktörerna, konsulerna, professorerna och professorskorna med järnvägen från Malmö för att sola sig på de milslånga sandstränderna - och spela golf. Att folk med så fina titlar skulle bära sina klubbor själva var naturligtvis otänkbart. Till det kunde man utnyttja sommarlediga skolungdomar, och sådana fanns det gott om i Falsterbo på den tiden. Ove började som caddie 1925 och fi ck till en början 50 öre för en niohålsrunda. Ersättningen höjdes efterhand och en bra sommar kunde man tjäna upp emot 400 kronor.

"Det var mycket folk som kom hit för att spela och så gott som alla byns skolungdomar var engagerade. Det var under de här åren, på 1920- och 30-talen, som vi la grunden för vårt golfi ntresse. Genom att gå caddie fi ck vi en gedigen utbildning i allt som hör till sporten", berättar Ove vidare. Så snart han och hans kamrater inte bar klubbor åt andra passade de på att spela själva. Inte på golfklubbens bana, den hade de bara tillträde till en gång om året - i samband med den årliga caddietävlingen. I stället gjorde de unga golfentusiasterna en egen bana, ett stenkast från den befi ntliga, med ansjovisburkar i hålen och idisslande kossor som åskådare.

"Vi lånade klubbor av en mycket trevlig irländare, William Hester. Han kom hit 1912 som instruktör i nybildade Falsterbo Golfklubb. Hester betydde mycket för oss och vårt intresse, han stannade här livet ut och var den som satte fart på golfspelandet i Falsterbo." Femton år gammal började Ove i, som han själv uttrycker saken: smélära. Ett par års praktisk yrkesutbildning var mer eller mindre obligatoriskt för ungdomar i den åldern. När han kom hem därifrån blev han omedelbart erbjuden sommarjobb som rörläggare, ett jobb som han kom att hålla fast vid fram till pensionen för 25 år sedan.

"Det blev en lång sommar, den varade i 47 år", skrattar Ove. Tillbaka på mammas gata tog han åter upp kontakten med sina gamla skolkamrater. Inte helt oväntat var det golf det surrades mest om när man träffades. Tiden som extraknäckande caddie var över. Nu ville ungdomarna ägna sig åt att spela själva, men för det krävdes en bana. Ansjovisburkarna var borta, och att beblanda sig med dignitärerna på Falsterbo Golfklubb var inte att tänka på. Bara ett stenkast därifrån började man i stället anlägga en ny niohålsbana. "Precis som tidigare fi ck vi dela området med korna, och vi var tvungna att hägna in greenerna med taggtråd", minns Ove. "Vi klippte dem själva med handgräsklippare, medan boskapen tog hand om fairway." Området som de disponerade låg i anslutning till vattendraget Flommen, med en vidunderlig utsikt över Öresund. Marken var som gjord för golf: den omedelbara närheten till havet, de böljande dynerna på gränsen mellan land och vatten och med ett minst sagt generöst utbud av naturliga sand- och vattenhinder. En linksbana i ordets allra innerligaste mening tog form.

Efter att ha lånat marken i ett par års tid bestämde sig Ove och hans kamrater att organisera verksamheten. Man skulle bilda en klubb "för vanligt folk". Sagt och gjort: med mössan i ena hand och en ansökan om att få disponera området i den andra stegade man in till drätselkammaren i dåvarande Skanör- Falsterbo stad. Gissa om lättnaden var stor när de golftokiga ungdomarna kom tillbaka med ett muntligt löfte om att få utnyttja marken till golfbana. "Anledningen till att vi ville bilda en klubb var att vi inte ville bli bortkörda. Nu hade vi i alla fall ett muntligt löfte, och det enda villkoret för att vi skulle få stanna var att vi inte störde den betande boskapen", berättar Ove. En kulen januaridag 1935 startade han och några kamrater Falsterbo Golfsällskap. Inte utan fog skulle man kunna hävda att det var då, i just det ögonblicket, som svensk golf förvandlades från rikemansspel till folksport. I den nya klubben fanns inte en professor, inte en direktör eller konsul. I stället var det titlar som rörläggare, murare, snickare och ålafiskare som fördes in i medlemsmatrikeln. "Det skulle vara som i Skottland, en klubb för alla oavsett bakgrund, yrke och samhällsklass", förklarar Ove vidare. Nåja, riktigt så allmän var nu inte den nybildade golfklubben. Åtminstone inte till en början. De diskriminerade var i första hand grannpojkarna från Skanör, även de före detta caddies. Geografi skt sett skiljer det inte mer än en väl tilltagen drive mellan byarna, på det mentala planet var dock sprickan milsvid. Bytänkandet var utbrett och gjorde sig allt som oftast påmint i form av verbala påhopp och handgemäng.

"Fast slagsmålen var jag aldrig med om, det var före min tid", försäkrar Ove med ett skratt. Redan 1932 hade Skanör fått en egen golfklubb. Den blev dock inte mer än några år gammal, och i nybildade Falsterbo Golfsällskap var Skanörsgolfarna alltså inte välkomna. Isen bröts först när Falsterboklubbens sekreterare opassande nog gick och kärade ner sig i en tös från Skanör.

"Hennes bror var Skanörs bäste golfspelare", berättar Ove, och med ens var det okej även för Skanörsgolfarna att bli medlemmar i Falsterbo Golfsällskap. Med ytterligare en golfklubb på Falsterbonäset - sedan tidigare fanns Falsterbo GK (bildad 1909), Skanörs GK (1932) och Ljunghusen (1932) - kom det begränsade området längst ut på Skånes sydvästra spets som kallas Näset att förvandlas till Sveriges golfmecka. "Så är det än i dag", försäkrar Ove och tar oss med på en guidad tur genom klubbuset. Han visar stolt upp den ursprungliga delen av byggnaden, en del som han själv var med om att gjuta grunden till 1955. Klubben hade ett knappt decennium tidigare fått tillstånd att bygga ut banan och dessutom bytt namn från Falsterbo Golfsällskap till Flommens Golfklubb. Två år senare, 1957, invigdes det nya klubbhuset.

"I stort sett allt arbete gjordes på ideell basis. Vi planerade våra semestrar ihop för att kunna sköta klippningen av banan på somrarna. Det var inte förrän 1966 som vi fi ck vår första anställda", berättar Ove stolt.

VI VANDRAR VIDARE och stannar till framför ett inramat svartvitt fotografi på väggen. Ett tjugotal tonåringar i skoluniform, äppelknyckarbyxor och prydliga mössor står uppställda på två led. Det är deltagarna i Falsterbo Golfklubbs årliga caddietävling. Året är 1931 och på nedersta raden sitter de fem pristagarna. Ove är en av dem. Han blev tvåa det året. Skärpan på fotot är inte den bästa, de korniga anletsdragen har suddats ut ytterligare genom åren. Ove har dock inga problem att identifi era de porträtterade, de fl esta före detta skolkamrater och alla med ett brinnande intresse för golf. "Caddietävlingen var årets stora händelse, det var bara vi caddies som fick spela på banan den dagen. Vi lånade klubbor av dem vi brukade bära åt, och de fi ck dessutom ställa upp och bära åt oss", berättar Ove.

Utanför klubbhusets fönster har molnen börjat torna upp på sig. Regnet hänger i luften och det bistra skånska vintervädret får fl aggan på 18:e hålet att smattra i vinden. Ove kliver ut genom dörren. Bara ett hundratal meter västerut rullar vågorna från Öresund in mot land. De bryts mot de finkorniga, vita sandstränderna. Och rakt söderut, knappt 150 meter från Flommens första utslag, skymtar flaggan på Falsterbo Golfklubbs tredje green. En huttrande gäng medelålders golfare återvänder från 18:e hålet. De morsar hjärtligt på Ove, stannar till och byter ett par ord innan de försvinner in i värmen. Jag passar på att fråga dem om Ove, och om den unika stämning i klubben han vittnar om. "Jo, nog är det speciellt här. Mer gemyt och inte så högdraget som i andra klubbar. Det är bara att se på Ove, han är ett lysande exempel." Ove själv står stadigt i blåsten, djupt rotad i den skånska myllan. De trånga, pittoreska gränderna, de putsade korsvirkeslängorna, havet och de bitande kalla byarna som drar in från väster; det här är Ove Kristerssons liv. Sedan hans hustru gick bort för ett drygt år sedan bor han ensam i det 250 år gamla huset på Sjögatan. Alla formella uppdrag i föreningen är avslutade, men så gott som dagligen gör han sig ändå ett eller ett par ärenden ner till klubbhuset. Eller så tar han cykeln på en tur runt byn. Över 100 mil har han trampat sedan i somras. Och så golfen. Sex 18-hålsrundor blev det förra året, och om det inte vore för den molande värken i rygg och axlar skulle det säkert ha blivit ytterligare några, konstaterar han. Nu tar det emot, kroppen har sagt ifrån. Blir det inte bättre är det tveksamt om det blir fl er rundor.

Jag tittar skeptiskt på Ove: Du menar att det efter drygt 80 års golfande skulle vara slutspelat? "Njae, man ska aldrig säga aldrig. Blir det bara lite varmare så är man nog ute igen. Det ju inte så att man har mist lusten."

DEN PERFEKTA GOLFRUNDAN:
"Det ska vara västliga vindar, precis som i dag. Här nere har vi vant oss vid blåsten och vet exakt hur vi ska hålla upp beroende på varifrån vinden kommer. Om man däremot kommer ut en dag och det är kavlugnt då är det som förgjort."
GOLF - FÖRR OCH NU:
"Golf har blivit en materialsport, på ont och gott. För 25 år sedan gjorde de bollarna större för att man inte skulle slå så långt. Nu tävlar tillverkarna om att ta fram nya material, vilket fått till följd att banorna knappt räcker till. Och klubborna har blivit rena rama mordvapnen."
OM SITT LIVS ENDA HOLE-IN-ONE (SOM INTE RÄKNAS):
"Det var på första hålet. Utslaget landade i vattnet, jag droppade och slog ut från tee igen. Och just då, naturligtvis, valde bollen att rulla direkt ner i koppen."
OM SIN NUVARANDE HANDICAP, 19,5:
"Jag har som lägst varit nere på åtta. Men mer imponerande är väl i så fall att jag för tre år sedan gick runt på 82 slag, fem under min ålder. Det är en rätt åtråvärd bedrift."
OM BÄSTA GOLFMINNET:
"Svårt när man har så många. Kanske när jag och min son Mats blev tvåa i svenska mästerskapet för far och son 1969. Eller när jag bar åt skotten McNair och han vann öppna svenska mästerskapen 1931."

Av Göran Engström Foto Mattias Bardå
  • Få golfdigest.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!